13.12.13

Förberedelserna för en hypno-födsel framskrider

Jag skrev för några veckor sedan om hur jag kommit in på det här med hypnobirthing och hur jag nu bestämt mig för att börja förbereda mig för en sådan födsel med vårt tredje barn.

Under resan till Chile läste jag igenom boken från pärm till pärm och har nu ett hum om vad det hela handlar om. Kortfattat går det ut på att förbereda hjärnan och kroppen på en totalt avslappnande födsel, framförallt utan att låta rädslan ta över. Det första man ska göra är att ändra på sin egen vokabulär då man pratar om födseln, aldrig förknippa födsel med att det gör ont. Födsel (birthing) är bättre ord än det medicinska ordet förlossning, eftersom det ger tillbaka kontrollen till den födande kvinnan från det medicinska ingreppet som förknippas med förlossning. Kvinnan (eller egentligen hennes kropp) som tillsammans med barnet ska utföra födseln ska känna att hennes kropp klarar av det här på egen hand, hennes kropp har kontrollen, inte barnmorskan, inte läkaren, och framförallt inte epiduralen! Sedan handlar det kanske inte så oväntat om att hitta den rätta andningstekniken som gör det möjligt för kroppen att slappna av och utlösa endorfiner istället för spänningar som leder till smärta. Här presenterar boken tre olika tekniker: en för att slappna av (andas in medan du räknar till fyra och andas ut medan du räknar till åtta), en för att "gå in i sig själv" eller hålla sig avslappnad under en längre tid (räkna snabbt till 20, eller så långt du klarar av, både under inandning och utandning), och en tredje andningsövning för själva utdrivningen vilken man enligt boken inte kan träna på men ändå ska veta hur den fungerar för att kunna utföra den när det är dags (mer om den senare). Efter att man lyckats slappna av, eller under tiden man gör andningsövningarna finns det flera olika tankemönster som boken presenterar som man kan använda sig av för att få kroppen och tankarna att ge sig hän och slappna av. Jag bemästrar ännu inte de här mönstrena men kommer att jobba på dem och skriva om dem senare.

Allt detta gör att man går in i sig själv med fokus på sin egen kropp, det födande barnet och livmodern som sköter det största fysiska jobbet. Genom att vara helt totalt avslappnad kommer kroppen själv att kunna sköta födandet. Som en parentes kan nämnas att det finns kvinnor som fött barn i koma, vilket bevisar att kroppen kan sköta det själv när den tillåts göra det.

So far so good.

Jag hade bestämt mig att efter vår resa till Chile så skulle jag börja ta itu med avslappningsövningarna. Och när passar det inte bättre om inte en kväll när kroppen är så hypad av tidskillnader och huvudet så fullt av tankar om den vidriga politik som härskar över hela världen (såg ett program om hur strålningscentralens forskningsbudget beskärs då det gäller forskning om trådlösa mobiler och ett program om Japans tillväxtekonomiska åtgärder just innan läggdags, smart...). Istället för att ligga och vrida mig i sängen i flera timmar bestämde jag mig igår för att installera mig i brasrummet tillsammans med avslappnings-cd:n som kom med boken och några riktigt mjuka kuddar. Jag lade mig bekvämt och lät cd:ns budskap flyta in i mitt (o)medvetande. Efter 5 minuter låg jag helt slak och visualiserade mig själv i en av världens mjukaste fåtöljer, omringad av härligt suddiga färger och en kontrollspake till mitt undermedvetande. I vaket tillstånd skulle jag definitivt kategorisera mina upplevelser som "huuhaa", alltså humbug, men den känsla jag fick av att ligga där helt slak var så underbar att det är helt onödigt att förstöra den med rationella tankar. Istället förskte jag hålla mig kvar och bara låta allt flyta. Tror att jag lyckades lyssna igenom 15 minuter innan verkligheten avbröt mig: ett av barnen ropade ihärdigt från andra våningen på mig. Jag avslutade sessionen och gick sedan och la mig efter att ha stoppat om gullungen. Och gissa? Jag somnade på mindre än fem minuter och sjönk in i en så djup sömn att min vänstra höft hade domnat bort helt och hållet nästan morgon. Vanligtvis om jag lyckas sova djupt (händer väldigt sällan) så vaknar jag med käkarna helt ur led. Icke sa Nicke. Mitt ansikte underbart avslappnat på morgonen! Underbart! Det här tänker jag definitivt göra till en kvällsrutin. Att jag inte kommit på det tidigare! Dumma jag. Välkomnar mig själv till huuhaa-världens paradis: den mjuka fåtöljen och undermedvetandets kontrollspake, vilka finfina uppfinningar!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar