15.11.13

Föda barn - med kvinnokroppen som en politisk spelbricka

För någon tid sedan skrev jag om hur det här med att föda barn kanske inte är precis så som vi trott, ja eller ens upplevt. Att våra upplevelser av barnafödandet kanske är socialt betingade och hur faktiskt våra egna förutfattade meningar kan komma att påverka våra upplevelser när det är dags att föda barn. Mina argument baserade jag på egna kompisars berättelser om "magiska förlossningar" och tankar från alternativa bloggar som talade om "hypnobabies och "hypnobirthing" - ett sätt att föda barn utan att känna smärta. Mindblowing för mig, jag hade aldrig i mitt liv insett vilken kraft våra egna tankar kan ha på upplevd smärta, att man själv kan ställa in sig på och förbereda sig på en smärtfri-förlossning lät för mig som taget ur en annan galax.

Som ni nu vid det här laget vet om ni följt min blogg så är en av orsakerna till mitt intresse i ämnet faktiskt den att jag om knappt fyra månader igen lite överraskande har möjligheten att utforska min kropps egen förmåga att föda barn, eftersom jag är gravid. Så jag bestämde mig för att köpa boken "Hypnobirthing" för att lära mig mer om ämnet. I boken berättar författaren hur en läkare i början av 1900-talet märkt att fattiga kvinnor som födde barn utanför det medicinska etablisemanget, under broar och ute på slagfält, inte verkade behöva smärtstillande för att klara av födseln, än mindre hjälp från en utomstående läkare, medan kvinnor på klinik vred sig i smärta och hade mycket komplikationer. Han började söka efter förklaringar och kom fram till att om kvinnan inte känner rädsla inför förlossningen kan hennes kropp utlösa en kemisk substans (senare identifierad som endorfin) som avlägsnade känslan av smärta och hjälpte kroppen att "sköta sig själv" och leda till en problemfri födsel. Boken förklarar också hur barnafödandet ser ut från ett historiskt perspektiv, den går tillbaka ca 3000 år i historien då helare hade en framträdande roll både i samhället och vid barnafödandet. Men något hände, den styrande (manliga) makten började förfölja helarna och förvisade kvinnorna att förlösa ensamma ("the curse of Eve"), mortalitet och smärta var konsekvenserna. Nu har många kvinnor hittat tillbaka till den här metoden, delvis tackvare författaren Marie Mongans upplysande arbete, och dessa kvinnor rapporterar helt motstridiga upplevelser till den dominanta uppfattningen om att förslossningar ska göra ont.

Nu kommer vi till det intressanta i den här diskussionen. Av en händelse råkade jag delta i en workshop under konferensen igår där en av de presenterande forskarna hade varit i Malawi och samlat in data om barnafödande. Hennes forskning tittade på omständigheterna kring den nya policyn att alla kvinnor ska förlösa på sjukhus under uppsikt av professionellt tränade läkare eller barnmorskor, istället för så som de brukade, hemma i det egna hemmet med hjälp av antingen en "traditional birth attendant" (dvs "healer") eller någon annan som råkade närvara. Ni kan läsa mer om Malawis försök att få ner mortaliteten vid förlossingar här och här (beslysningen av problematiken i båda artiklarna förtjänar en egen analys). Men det intressanta var forskarens nyinsamlade data, det visade att många kvinnor inte vill föda barn på sjukhus, det finns mycket kritik gällande sjukhusens kapacitet att ta hand om de födande kvinnorna (pga för lite personal kan kvinnorna hamna föda sina barn helt ensamma i en främmande miljö, eller med hjälp av en städerska - inte utbildad personal). Attityderna bland hälsoexperterna i landet som utformat den nya strategin var att dessa "traditional birthing attendants" är farliga för "they use herbs". Hmmm, klingade på något sätt väldigt bekant i mina öron, hade jag inte precis just läst om något liknande som hände för 3000 år sedan?

Artiklarna jag länkar till ovan förklarar både på ett globalt och ett lokalt plan att man lyckats få ner dödligheten bland mödrar med denna förändrade policy. Jag frågade om det här, vad säger statistiken? vem riskerar mer en dödlig utgång? mamman som föder hemma eller på sjukhus? Det intressanta var att enligt forskaren har hon inte hittat tillförlitliga och enhetliga siffror som skulle visa det ena eller det andra. Hon hade satt flera månader tid på att analysera olika källor av data gällande just den här statistiken, men inga klara svar. Det hon däremot berättade var att komplikationer fortfarande uppstår, kvinnor är ängsligare inför födseln och eftersom dessa "traditional birth attendants" har förvisats från barnafödandet (stammens hövding bötfäller dem som använder sig av en "TBA"/inte föder på sjukhus) så hamnar kvinnorna föda ensamma de gånger de inte hinner till sjukhus. Låter det bekant? 3000 år av västerländsk "glömska"....Med berättelserna från Hypnobirthing-boken  i färskt minne, däribland en afrikansk blivande pappas totalt chockade reaktion på en förlossningsförberelse kurs i USA där fokuset var på smärta och komplikationer vilket han inte alls förstod - kvinnor föder ju barnet och inte är det något mer märkvärdig med det, så kan jag inget annat än förundras över vad som är sant och osant, och hur vad som alltmer verkar som ett politiskt maktspel påverkar den födande kvinnan och hennes uppfattning om smärta, rädsla och komplikationer. Kan det finnas andra, mer "kvinnovänliga" sätt att komma åt förlossningsdödligheten? Och på riktigt, hur mycket av all den statistik som tutas ut från Afrika och många andra länder i världen går det på riktigt att lita på? Hur vet vi att det inte gömmer sig en politisk agenda bakom hur man framställer och belyser olika sorters statistik?

Jag tänker stilla för mig själv att är det inte lite ironiskt att ett ämne som fått mycket uppmärksamhet från ett genusperspektiv och kvinnors mänskliga rättigheter faktiskt just precis handlar om ett politiskt maktspel med kvinnokroppen som spelbricka? Och om problemen uppstår pga "severe bleeding... infections, high blood pressure, and unsafe abortions" - är faktiskt den enda lösningen på problemet att förvisa kvinnor bort från en miljö där de känner sig trygga till underbemannade sjukhus långt borta (med risk att komplikationer - och smärta - uppstår på vägen) - eller kan det finnas andra sätt att komma åt problematiken?

Själv skulle jag ju förstås ha velat fråga kvinnorna i Malawi som fött både på traditionellt och "professionellt" vis hur de upplevt smärta under de olika förlossningarna...





13 kommentarer:

  1. jättebra text! förutom en sak, finn ett fel: "som tutas ut från Afrika och andra fattiga länder." Åh, skriv gärna hur du väljer att göra sedan, om det inte är för personligt, förstås.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojdå! Pennan glödde på tåget upp till Österbotten idag...korrigerar det "lilla" misstaget - förutom ju då att medborgare från USA ju också brukar dra till med att de är representanter för hela Amerika... men då är det självvalt, det här är annat!

      Radera
  2. Hej, Supertext. Tänker långt i samma banor. Och GRATTIS til graviditeten! Ville bara tipsa om boken "Spiritual Midwifery" av Ina May Gaskin. En kultbok på många sätt, men också mycket praktisk. Eller kanske har du läst den redan? Och nog har du väl bekantat dig med Aktiivinen Synnytys? Dom har t.ex. en jättebra FBgrupp där många "naturligt" inställda barnmorskor också skriver.

    SvaraRadera
  3. Det här är nog en text som får mig att skämmas på skribentens vägnar (s.k. myötähäpeä), och litet får det mig nog att mista hoppet för mänskligheten också. Jag kan inte förstå hur man kan skriva vurmande om smärtfria ”naturliga” förlossningar, samtidigt som:

    - Beroende på land t.ex. 1/40 mammor i utvecklingländer DÖR i förlossningar.
    - man räknar med att en fjärdedel av kvinnorna i låginkomstländerna lider av allvarliga skador, infektioner eller funktionshinder som de har drabbats av under graviditet och förlossning. T.ex. drabbas många kvinnor av fistlar i samband med långdragna förlossningar (fistlar är gångar,
    hål, i mjukdelarna som kan leda direkt till urinblåsan eller tarmen och då läcker urin eller avföring ut i slidan).

    Källa, till exempel: http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/3946/13769.pdf

    Och här har vi ett ljushuvud som skulle vilja fråga u-lanskvinnorna som fött hur de upplevt smärtan i den naturliga födseln – är ganska säker på att de som dog eller fick en fistel tyckte att det var ganska satans smärtsamt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hördu anonym, jag tar gärna emot kommentarer, men ber om respekt i tonfallet. Tror att du missförstod helt mina argument här i texten. Må vara att jag är ett "ljushuvud" men sådana här påhopp är inte välkomna på min blogg. Jag är mycket välmedveten om att det finns många kvinnor som dör i barnsäng i u-länder pga dålig vård eller obefintlig vård. Men en av sakerna jag ifrågasätter ovan är om vi blint kan lita på vad media och statistiken rapporterar - enligt forskaren i fråga finns det inte helt entydiga siffror om saken. Och det var inte den problematiken jag ville åt, utan det kanske också handlar om hur rädslan att föda också påverkar utfallet av själva födseln. Mina frågor uppstod på basen av forskningsresultat som gick mer på djupet än vad några statistiska diagram skulle kunna visa. Vad jag försökte föra fram att hur förlossningar utfaller har också att göra med hur trygg kvinnan känner sig i att föda, hur rädda de är. Om jag inte själv just nu skulle ha satt mig in i "hypnobirthing" metoden och läst otaliga förlossningberättelse från kvinnor som haft helt annorlunda upplevelser genom att inte vara rädda så skulle jag kanske just nu rodna och känna mig som en idiot efter din kommentar. Men sorry, du lyckades inte med den bravuren, för jag inser att världen är full av olika upplevelser och tolkningar - och ingen kan anse sig ha tillgång till den ultimata sanningen. Men fortsätt läsa min blogg bara, du hittar säkert en massa annat spännande där vi har olika åsikter! Ser fram emot mer respektfulla kommentarer på annat håll.

      Radera
    2. Och bara det att du använder svordomar för att stärka dina argument borde vara tillräckligt för mig att trycka på delete. Men låter din kommentar stå kvar, eftersom jag ändå i slutändan är öppen för att föra en diskussion med dem som berörs av dessa bloggreflektioner.

      Radera
    3. Ber om ursäkt för svordomen, men egentligen anser jag inte att det är en svordom - bara ett sätt ge uttryck för graden av smärta som jag tror det är fråga om när man dör i en förlossning (eller när en fistel uppstår).

      Vet inte riktigt hur jag skall tolka det du skriver, menar du att:

      a) det finns något slags konspiration som uppger förstorade siffror för mödradödligheten i U-länderna (och att t.ex det här är en del av det: http://www.theguardian.com/journalismcompetition/giving-birth-the-most-dangerous-thing-an-african-woman-can-do), eftersom man i U-länder naturligt håller på
      med hypnobirthing och då borde det gå smärtfritt och snyggt?
      b) att det egentligen är u-landsmödrarnas rädsla som är orsaken till den stora mödradödligheten, och att situtionen kunde bli bättre ifall kvinnorna skulle känna sig tryggare med att föda?
      c) något annat.


      Om du fick agera diktator och välja, vad skulle du främst satsa på i U-länderna: Förlossningsläkare/barnmorskor eller hypnobirthingexperter?

      Vi är nog säkert alla överens om att världen är full av upplevelser och åsikter, men alla åsikter och upplevelser är inte lika sanningsenliga: Vissa upplever att man kan bota bakteriesjukdomar med antibiotika, vissa tycker att man kan bota det mesta med extrakt av tigerpenis och andra har för sig att man kan bota HIV genom att ha samlag med en oskuld.

      Ingen har den ultimata sanningen, så jag undrar vad tycker du är det bästa sättet att försöka utröna sanningsenligheten i åsikter och upplevelser?

      Angående hypnobirthing så må vara sagt att jag ingalunda påstår att det inte alls kunde fungerar som smärtlindring, som en form av placebo.

      Radera
    4. Vi talar lite bredvid varann, olika saker. Först och främst måste jag säga att jag inte är den som kan ta ställning till hur man ska få ner dödligheten bland kvinnor som föder barn i U-länder (och diktator skulle vara det sista jag vill agera eftersom det ju är en del av pointen: lyssna på de drabbade, eller innan de drabbas...). Det jag ville föra fram var att miljöer som gör att kvinnor känner sig trygga antagligen stärker deras tro på sin egen förmåga att föda barn och således kan utgången vara bättre (här tror jag på korrelationen mindre rädsla = mindre komplikationer, men andra får ha en annan uppfattning om den saken, och naturligtvis kan det uppstå komplikationer även om rädsla är frånvarande, men min hypotes är att det uppstår mindre sådana situationer, precis som i naturen bland andra däggdjur som föder sin avkomma för det mesta utan komplikationer). Att införa västerländska sätt att sköta förlossningar behöver inte alls betyda att kvinnorna känner sig tryggare, och enligt forskaren fanns det inte heller tillförlitlig statistik på att dödligheten gick ner när kvinnor forslats till underbemannade sjukhus. Här i vår kultur är det antagligen så att de flesta kvinnor (ännu, hemförlossning är ju en ökande trend) känner sig tryggare i sjukhusmiljö med tillgång till vår kulturs kunskapsexperter: utbildade barnmorskor och läkare. I en annan kultur kan dessa "traditional birth attendants" kännas tryggare, speciellt om alternativet är att föda barnet ensamt i en sjukhuskorridor med möjliget en städerska till hjälp.

      På den här bloggen har jag genomgående för fram min ovilja att acceptera den västerländska kunskapstron som den absoluta sanningen. Man måste vara försiktig med sina uttalanden om man inte själv varit på plats och förstått vad det handlar om. Det att massmedia rapporterar på ett visst sätt garanterar inte att de som inte delar vår kunskapssyn ser på saken på samma sätt. Här vill jag påstå att alla har sin egen sanning som de följer, på basen av den kunskap och erfarenhet de fått genom livets gång, det gäller att respektera dem i första hand och i andra hand föra en dialog om det finns delar som kunde förbättras med hjälp av andras uppfattning (inte tvinga dem till det dock!). Oberoende så är inte jag experten på området, jag tog upp delar av en forskningspresentation som jag fann intressant i korrelation till vad jag lärt mig via boken om Hypnobirthing. Och det jag försöker reflektera över är hur man kan bryta sig fri från århundrandens, ja kanske årtusendens uppfattningar om saker som kanske inte alls behöver vara så, utan vår uppfattning och erfarenhet har formats av tidigare generationers erfarenheter - så även i Afrika.

      Radera
    5. Och jag skulle inte kalla Hypnobirthing för placebo. Gillar över huvudtaget inte det ordet... men å andra sidan, kom det just inte ut ett forskningsresultat som visade att placebo är mycket effektiv metod att få folk att bli friska? Själv lutar jag mer åt hållet att när man själv är övertygad om att utfallet kommer att bli på ett visst sätt så är chanserna mycket större än om man tvivlar, google filmen "the secret" eller "law of attraction" om du är intresserad att veta mer.

      Radera
    6. Jag tycker du fortfarande skriver mycket ospecifikt (kanske med avsikt) om vilken betydelse du tycker att känslan av trygghet har för komplikationer och mortalitet vid förlossningar - är det här något som är helt avgörande (vilket ju vore en sensation!) eller något med nästan ingen praktisk betydelse alls? Och vad exakt betyder i detta sammanhang: "Det att massmedia rapporterar på ett visst sätt garanterar inte att de som inte delar vår kunskapssyn ser på saken på samma sätt". Jag tror nog att definitionen av en död föderska är ganska likadan oberoende av kultur och kunskapssyn.

      Du skriver att "alla har sin egen sanning som de följer, på basen av den kunskap och erfarenhet de fått genom livets gång, det gäller att respektera dem i första hand och i andra hand föra en dialog om det finns delar som kunde förbättras med hjälp av andras uppfattning (inte tvinga dem till det dock!)". Själv tycker jag att en sådan här relativism är helt ohållbar i praktiken. Som ett exempel pågår i Afrika kampanjer, där man försöker utbilda människor om albinism och ändra på vidskepliga föreställningar om albinism.Tycker att det alltid är fel att försöka ändra på människor åsikter och uppfattning?

      Borde man istället föra t.ex. albinismkampanjer såhär: "Det är förvisso mycket möjligt att en albino är en vit människas spöke och att hennes avhuggna kroppsdelar kan bota sjukdom och ge lycka, precis som ni tror. Trots detta ber vi er att lämna albinorna i fred!" Hur är det med spädbarnen som våldtas för att "bota" HIV, vore det här trots allt ok att kalla vidskepelse och humbug vid dess rätta namn? Är det viktigare att värna om en irrationell människas (och kulturs) känslor (det känns inte bra när någon säger att man har fel) än om offrets liv och hälsa?

      När du skriver om födslarna hos andra däggdjur, inser du väl att människan skiljer sig från andra däggdjur såtillvida att våra ungars huvuden är avservärt större i förhållande till höfternas storlek (läs mera t.ex. här: https://en.wikipedia.org/wiki/Obstetrical_dilemma)? Moder jord (för att använda din term) har tydligen ansett att svåra (eller i vissa fall fatala) förlossningar är ett pris som är värt att betala för ökad hjärnvolym.

      Radera
    7. Jag har inte missat din kommentar, har bara extremt lite tid just nu. Återkommer, hoppeligen.

      Radera
    8. Lägger upp en film från youtube som hjälper att förklara hur jag nuförtiden ser på födseln. Och ja: specifikare än så här kan det väl inte bli: OM jag förväntar mig att det blir smärtsamt så blir det det och det blockerar kroppen från att sköta sitt jobb på naturlig väg --> komplikationer.

      relativism: jag säger inte att vi ska godta men inte ska vi heller fördöma innan vi förstått varför de i andra kulturer tänker annorlunda.

      Gällande födslar och däggdjur: naturen kan inte ha designat människan på annat sätt än att hon ska naturligt klara av att tynga ut det stora huvudet ... och gissa vad? babyns huvud blir mindre när det ska ut, sedan återtar den sin storlek - finurligt hur naturen fungerar ibland.

      Men kolla länken om du är intresserad.

      Vad jag alltså hävdar är att det också kan vara farligt att övermedikalisera födslar i sådana kulturer där kvinnan ännu litar på sin inre förmåga att kunna föda barn utan medicinska ingrepp.

      Radera