Buen vivir, jag hörde om det första gången för något år sedan. Då utan att reflektera över innebörden destu mer. Jaha, ja - att leva ett gott liv, det låter ju bra, det vill vi väl alla, slut tänkt. Men så började "buen vivir" uppenbara sig allt oftare, och jag själv var väl allt mer mottaglig för information som tidigare inte passat in i min programmerade nordiska hjärna. Ju mer jag hörde, destu mer fascinerad blev jag av det här konceptet. Allt började liksom falla på plats.
Buen vivir är alltså ett koncept, eller närmast en livsfilosofi, som används av många ursprungsbefolkningar i Amerika (känner själv till Sydamerika, men jag tror att också de nordamerikanska indianstammarna har något liknande begrepp i sitt sätt att se på världen). Det är ett brett koncept, vars innebörd skiljer sig lite beroende var på kontinenten man befinner sig. I Ekvador heter det 'sumak kawsai' på quichua och är sedan 2008 en del av landets grundlag. Orsaken att begreppet vunnit terräng de senaste åren har antagligen att göra med de allt intensivare konflikterna mellan lokalbefolkningar och stora investeringsprojekt (naturresurser, energi, industrianläggningar). Buen vivir har kommit att bli lokalbefolkningens (oftast indianstammar) svar på den dominanta modellen för dessa länders framtida utveckling: den som baserar sig på ekonomisk tillväxt via export (av naturresurser), utan destumer hänsyn till varken lokalbefolkning eller miljö. Buen vivir är lokalbefolkningens svar på tal, ett helgenomtänkt alternativ (äldre än namnet "Amerika"); de vill satsa på något annat än linjär utveckling; de vill ha livskvalitet framom nedsmutsade vattendrag, tillgång till och självbestämmanderätt över naturresurserna i deras omgivning, de vill inte bli offer för globaliseringen, utan leva ett liv där makroekonomiska siffror har liten betydelse, men där tillgång till hav att fiska i och bördig jord att odla på och urskog att samla medicinala växter betyder allt för deras egen existens och fortbestånd.
Nu kan du ju undra, precis som jag någon gång i tiderna när jag inte var destu mer inkommen på ursprungsbefolkningarnas kamp om överlevnad, vad allt detta har att göra med oss uppe i Norden. Mycket, är mitt svar. I mina funderingar över "hållbar utveckling"-konceptets egentliga innebörd i går, kom jag aldrig riktigt in på vad hållbar utveckling kanske egentligen skulle kunna betyda. Voilá - buen vivir.
Buen vivir är inget linjärt koncept, utan de som lever enligt den här världssynen ser på livets gång som något cirkulärt, det handlar inte om att sträva mot bättre och bättre resultat, utan helt enkelt om att leva i balans med omgivningen, i symbios med naturen, på naturens villkor. Och det handlar inte bara om hur vi människor förhåller oss till vår omgivning, utan precis som ordet "cosmovision" (världsyn på spanska, används ofta för att förklara "buen vivir") insinuerar så handlar det om precis allt i vår vision över vårt kosmos. Allt från hälsa, till relationer, till "meningen med livet"... kort och gott allt mellan himmel och jord. Allt är kopplat till varann och om allt är i balans, då lever vi också ett gott liv. Tänk så lätt! Tänk så logiskt! Att inte Brundtlandkommissionen tänkte på det när de plitade ner sina teser om en hållbar framtid...
Och det är just där skon klämmer. Att leva i balans på det här sättet skulle betyda att många saker i dagens samhälle skulle anses vara helt förkastliga, som att till exempel acceptera att gruvindustrin smutsar ner vattendrag och sjöar uppe i norra Finland för att bryta ut uran... nej, förlåt jag menade ju förstås nickel... att antibiotikakuren för en smärre öroninflammation tar livet av en hel drös goda bakterier och förstör den inre balansen i upp till ett halvår, att våra grönsaker och frukter besprutas med insektdödande medel som håller på att utrota alla naturliga bistammar runtom i världen, att kossor, höns, grisar och laxar matas med icke-artegen föda, dvs soja, som odlats på andra sidan jordklotet och på samma gång hotar allt vad som heter hälsosam lokalproducerad mat för ortsbefolkningen...Nej men, ser man på, vi är antagligen alla överens om att det här är helt förkastligt! Men varför är inte 'buen vivir' likamed hållbar utveckling då? Jo, som jag ser det så handlar det om strukturer, strukturer som går många århundraden tillbaka, strukturer som är svåra att förändra. För om vi ska leva på det sättet så krävs det lite mer förändring än en gräsätande kossa ute på en ekostämplad äng, eller en naturist-morsa som vägrar acceptera antibiotika för att bota en öroninflammation hos sin 6-månader gamla baby.
Det krävs att vi slutar jaga framgång, status, och prylar. Det krävs att vår utbildning slutar fokusera på allt det där som PISA-undersökningarna mäter och börjar istället fokusera på det essentiella. Det skulle antagligen betyda att en massa välbetalda jobb helt gick upp i rök. Det skulle antagligen också betyda att en massa universitetsutbildningar skulle vara helt onödiga. Det skulle innebära en enorm identitetskris för en stor del av världsbefolkningen... det skulle betyda att en massa politiker skulle snart vara utan jobb, och att en massa banker gick i konkurs (med allt det som det innebär). Och allt detta skulle vara kostnaden för att leva ett liv i symbios med sig själv, med naturen, med omvärlden, med universum...
Men vi behöver inte tänka stort när det gäller buen vivir. Låt oss istället tänka smått. Låt oss börja med oss själva. Och mitt eget credo lyder så här: Jag vill inte jaga framgång, status eller prylar. Jag vill leva ett liv i balans med mig själv, min familj och min omgivning. Hur kan jag göra det utan att behöva ta strid med det stora strukturerna? Ett steg i taget, utan att känna vanmakt...framförallt hejda mig när den inlärda karriärsinstinkten gör sig påmind..Och, försöka förmedla sådana värderingar till mina barn att det för dem blir helt naturligt att leva på sådana villkor.
Som titeln i en akademisk artikel jag går omkring och bär på heter: Buen Vivir - Today's Tomorrow.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar